Melia

Perception är ett delområde inom den kognitiva psykologin, det är ett begrepp för de processer som är aktiva för att tolka sinnesintryck så som syn, lukt, hörsel, smak och känsel. Perception kan både vara medvetna och omedvetna processer, de är nödvändiga för att vi bland annat ska kunna orientera oss i vår omgivning, känna igen ansikten, bedöma avstånd m.m. Urvalet och tolkningen beror på inre och yttre faktorer. De inre faktorerna är våra behov, erfarenheter, känslor, och förväntningar. De yttre faktorerna är stimulits storlek, kontrast, intensitet och frekvens.

Men vem bryr sig? Jag är så opepp på att plugga och kommmer inte framåt, detta är allt jag skrivit på 3 timmar:O HELP ME!

Imorgon eller rättare sagt om några timmar(host Amelia ska gå och lägga sig) ska jag gå till Face Stockholm och lära mig sminka på fina röda läppar. Känner att jag vill köpa massa bra produkter och inte bara köra med mina gamla som dessutom har fel röd färg. Efter att vi var ute i fredags och en kille i kön sa att jag var lik Kat Von D i LA ink har jag levt på det(nej jag sitter inta alls bänkat vid teven och tittar på hur världens snyggaste tatueringar blir till av världens tuffaste tjejer och blir ännu sugnare på att göra min Nr 3). Det jag försöker säga att den tjejen är bäst så det är Kat-röda läppar jag vill få imorgon! Önska mig lycka till;P

Tisdagen blev lite speciell för mig, skulle vara på Sophiahemmets sjukhus för att lära mig ta puls och blodtryck med studenter i termin 6. Allt gick helt fel till en början, ingen student kom och hämta mig och jag stod där alldeles själv i entrén och kände mig as mobbad. Läkare i vita rockar och sjuksköterskor i Sophia-uniformer sprang förbi hela tiden, men efter  ca 20 minuter fick jag nog och grabba tag i första bästa människa. Blev uppskickad en våning men det var tydligen fel plats det med, för inte skulle jag vara där och nej de hade ingen student med det namn jag hade på min lista. Jag hade sån panik och fick verkligen säga till mig själv att ta det lugnt och andas när jag irriterad som få gick upp till skolan, upp till Sara Bomans rum och berätta att jag blivit övergiven på min andra hospiteringsdag!

Efter mycket om och men, ringandes till olika människor så fick jag gå med en dam till sjukhussidan, där hon presenterade mig som den övergivna studenten. 3 av mina klasskompisar var med två studenter en trappa upp så fick vara med de och det hela kändes genast väldigt mycket bättre. Och att sen få starta övningen med en kopp te på en solig balkong  var inte helt fel.  Sen var det dags att köra igång med blodtrycksmanschetter och tack vare allt mitt övande med mamma gick det jätte bra.  Sen hände det roligaste, våra as gulliga studenter frågade lite nyfiket om vi kanske hade lust att öva på att sticka. De kom ihåg hur jobbigt de tyckte det var första gången de skulle göra det, vara tvungna att stå på sin första praktik med en gammal sträng sjuksköterska som handledare, någon man knappt kände och stå där helt själv och darra framför en gammal tant som skulle få sitt insulin insprutat. Efter den historien anmälde vi oss alla fyra som väldigt intresserade att få sticka i dessa två studenter som dagen till ära fick fungera som mänskliga nåldynor. Vi var jätte duktiga men måste säga att de såg väldigt omplåstrade ut när vi var klara och att den ena tjejen skulle på dejt den kvällen gjorde det inte bättre.

Men att sticka för första gången var så jävla häftigt! Känner fortfarande hur hjärtat slår fortare och den underbara känslan av att klarat det efteråt. Jag klarade det på första försöket och nu går jag och tänker på att lilla jag har klarade att sticka in en kateter i en riktig människa. Och efter den dagen så känns allt det här lite mer på riktigt och att bli sjuksköterska var nog en riktigt bra ide när det kommer på fråga. Sen måste jag säga att blod och nålar är något av det roligaste som finns (har hört rykten om att man blir lite knäpp av den här utbildningen)