Melia

Nu är det inte många dagar kvar till det värsta jag vet på hela året. Visst är det många saker i livet som är jobbiga och ansträngande eller helt enkelt bara sjukt störande. Men det finns en tid varje år som gör att jag får ont i magen bara av att tänka på det. Jag syftar på den hemska, mörka månaden november. Finns det någon människa på den här delen av jorden som tycker om november? Då menar jag förutom dessa som är födda just då, dessa människor tycks alltid älska november bara för att de har födelsedag och får paket då. Nä bortsett från dessa lyckliga? personer så tror jag de flesta håller med mig att den här månaden är fruktansvärd. Mörker, kyla, ensliga kala träd, blek hy som inte har ett uns kvar av sommarens underbara bränna och inte en glad min så långt ögat ser. Jag ska försöka att inte vara pessimistisk men november gör så med mig, alla positiva tankar flyr och kvar finns bara mörker. Det var väl någon gång på högstadiet man la ihop två och två, fattade att det här var sämsta tiden på året och man alltid lyckadas få en släng av höstdepression dessa 30 dagar utan sol.

Förut trodde jag att detta var något som mest drabbade min generation och att de lite äldre kunde se lite ljusare och uppskatta november på ett helt annat sätt. Kanske att de kunde se det vackra i lövlösa träd och minusgrader? Men ack så fel jag hade, efter haft praktik i två veckor på ett äldreboende i Hornstull har jag fått äran att umgås med 15 äldre människor i åldrarna 80 till 100. Det har varit väldigt intressant och jag har verkligen insett att man har massor att lära av dessa ibland 80 år äldre människor. Idag berättade en av mina favorittanter att hon tycker november är den värsta tiden på året och detta fast hon fyller år i början av denna månad. Nä november sätter stop för mysiga promenader med rullstolen och allt är kallt och ödsligt. Äldre är som bekant väldigt kloka och jag tycker detta ytterligare styrker att november är den sämsta månaden, alla kategorier. Kan vi inte bara hoppa över den?