Melia

Okej jag är deprimerad igen, big deal? Man blir så nollställd och vill bara gråta åt allt det eländiga. Ler på utsidan, skriker på insidan. Men när jag nu kommer ner i en sån här svacka borde jag kanske skatta mig lycklig? Menar hela depp biten är ju lite av en modefluga, hit med Jocke Berg, rakblad och självömkan. Fascinerande att vårt samhälle ska göra det glamoröst och inne att må dåligt. Stackars lilla rika flicka eller kanske sorgsna emo ungen? Det är ditt val, välj det som passar bäst för dagens outfit och för att få det hela perfekt lägg till den här feta depressionen, vips så är du genast as cool och inne. Det är så sjukt men ingen verkar reagera. För man ska må dåligt, ha massa skit i bagaget och straffa sig själv, alla gör så allså är det normalt! eller??

Men det är faktiskt inge kul att inte vilja gå upp på morgonen, hata sig själv, gråta dagarna igenom och må allmänt skit. Jag vill inte må så, ingen vill må så. Det här jävla samhället vi lever i ger helt fel bild till alla, speciellt alla ungdomar som halkar dit. Men man får inte glömma att det är VI som skapat vårt eget helvete. Det är VI som inte säger ifrån. Det ska inte vara modernt med självskadekultur, tablettmissbruk och självmordsförsök.

Det finns så många sätt att hantera sina känslor, och mår man inte dåligt på riktigt är det idiotiskt att skapa såna känslor pga. att man lyssnar på sån musik eller vill ha uppmärksamhet. Ja det är pest, jag känner mig själv som en vilsen tonåring som prövar sig runt. Och visst kan man ligga och titta in i väg resten av livet men jag kan lova att du inte blir gladare. Man måste ta ett djupt andetag och strunta i resten av samhället. Om man bara vill så går det, och jag försöker tänka så nu men alla de mörka tankarna kväver mig.

//Melia