Melia

Tisdagen blev lite speciell för mig, skulle vara på Sophiahemmets sjukhus för att lära mig ta puls och blodtryck med studenter i termin 6. Allt gick helt fel till en början, ingen student kom och hämta mig och jag stod där alldeles själv i entrén och kände mig as mobbad. Läkare i vita rockar och sjuksköterskor i Sophia-uniformer sprang förbi hela tiden, men efter  ca 20 minuter fick jag nog och grabba tag i första bästa människa. Blev uppskickad en våning men det var tydligen fel plats det med, för inte skulle jag vara där och nej de hade ingen student med det namn jag hade på min lista. Jag hade sån panik och fick verkligen säga till mig själv att ta det lugnt och andas när jag irriterad som få gick upp till skolan, upp till Sara Bomans rum och berätta att jag blivit övergiven på min andra hospiteringsdag!

Efter mycket om och men, ringandes till olika människor så fick jag gå med en dam till sjukhussidan, där hon presenterade mig som den övergivna studenten. 3 av mina klasskompisar var med två studenter en trappa upp så fick vara med de och det hela kändes genast väldigt mycket bättre. Och att sen få starta övningen med en kopp te på en solig balkong  var inte helt fel.  Sen var det dags att köra igång med blodtrycksmanschetter och tack vare allt mitt övande med mamma gick det jätte bra.  Sen hände det roligaste, våra as gulliga studenter frågade lite nyfiket om vi kanske hade lust att öva på att sticka. De kom ihåg hur jobbigt de tyckte det var första gången de skulle göra det, vara tvungna att stå på sin första praktik med en gammal sträng sjuksköterska som handledare, någon man knappt kände och stå där helt själv och darra framför en gammal tant som skulle få sitt insulin insprutat. Efter den historien anmälde vi oss alla fyra som väldigt intresserade att få sticka i dessa två studenter som dagen till ära fick fungera som mänskliga nåldynor. Vi var jätte duktiga men måste säga att de såg väldigt omplåstrade ut när vi var klara och att den ena tjejen skulle på dejt den kvällen gjorde det inte bättre.

Men att sticka för första gången var så jävla häftigt! Känner fortfarande hur hjärtat slår fortare och den underbara känslan av att klarat det efteråt. Jag klarade det på första försöket och nu går jag och tänker på att lilla jag har klarade att sticka in en kateter i en riktig människa. Och efter den dagen så känns allt det här lite mer på riktigt och att bli sjuksköterska var nog en riktigt bra ide när det kommer på fråga. Sen måste jag säga att blod och nålar är något av det roligaste som finns (har hört rykten om att man blir lite knäpp av den här utbildningen)

En annan sak som jag har lärt mig är att lyxigare än Sophia Hemmet är det nog svårt att få, ska man ligga över på sjukhuset går det lilla kalaset på 3500 kronor per natt. Varför ta in på Grand när man kan få 1000 gånger bättre service på Sophia? Och där kan vi tala om mysig atmosfär, fina möbler, färska blommor, tavlor, trevlig personal och en liten klocka som man kan ropa in någon om man exempel känner sig lite torr i strupen eller bara pratsjuk. Tror jag ska bli rik östermalmstant när jag blir stor, så att jag kan få uppleva underverket i egen hög person. För nej jag pluggar ju inte alls till sophiasyster själv...

Tack för mig// Melia